En ganska svår bok att beskriva. För det "händer" ju inte så mycket, och ändå lärde jag mig enormt. Personligheten Alice Butler är fascinerande och sammansatt. Och att hon arbetar för ett av världens största leksaksföretag gör det hela mer intressant för mig (i min verksamhet). Frågorna som ställs är ofta samma som jag ställer mig, nästan varje dag. När jag till slut läst färdigt boken förundrades jag över (igen) vilket utmärkt verktyg romanen är för att vidarebefordra tankar och ideer. Jag arbetar ju med ekologiska och etiska produkter varje dag, och ändå bidrog boken med nya betraktningsvinklar.Jag är varken vegetarian eller vegan, men efter att ha läst boken vill jag. Kanske först vegetarian och sedan när jag vant mig, vegan. Ty mottot "Skada ingen, hindra andra från att skada och gör det du kan" klingar väl med min världsbild. Första tanken är hur kan jag sluta vara del av det oetiska konsumentkomplexet där de få berikar sig enormt på de många? Är själv en "entreprenör", men mina val av produkter fungerar dåligt, eftersom jag inte har råd med "mördande" reklam, jag vill inte ljuga om ursprung, mina varor är dyra då de som tillverkar i början på kedjan får rimligt betalt. Och den vanlige konsumenten väljer fortfarande den där rosa plastleksaken som tillverkas mycket billigt av arbetare under usla förhållanden och som sedan säljs vidare i Sverige efter mycket övertygande "måste ha" - reklam. Jag kan inte ensam slåss mot detta etablissemang om inte konsumenterna själva blir medvetna om hur de är manipulerade.
Det hjälper inte heller när ekologiskt, giftfritt och miljövänligt blir ytterligare sloganer i de storas arsenal och när små konkurrenter ljuger om ursprung och egentligen inte har något annat brinnande intresse än att tjäna pengar i en ny "nisch".
Hoppas på något sätt att en motsvarighet till den där informella NoCo grupperingen som beskrivs i boken och vars yttersta mål är att få stopp på rovdriften, faktiskt finns. Att vi en dag vaknar och inser att ett par gympaskor som tillverkas under usla förhållanden i långtbortistan för ett par dollar och sedan marknadsförs till oss genom extremt dyra "livsstils"-kampanjer, faktiskt bara är - just det - gympaskor där ett antal mellanhänder skott sig på de tillverkande anställda och de blåögda konsumenterna. På något sätt vill jag ju inte erkänna att jag också är lurad att köpa saker som jag absolut inte behöver. Att de där nya kläderna inte får mig att bli yngre och slankare som på bilden.
Nej, jag vill handla begagnat, helst i någon affär där vinsten går till välgörenhet. Jag vill inte att människor i andra länder skall leva i misär för att tillverka prylar billigt för mig, och för att ytterligare berika redan extremt rika individer. Jag vill inte att djur skall lida för att jag skall kunna äta billig mat. Mina belackare säger då, om du slutar köpa från dessa länder och producenter, då kan de inte utvecklas! Mitt svar är - jag köper gärna från dem om deras arbetare får skälig lön, deras ägare återinvesterar vinster, om dyra mellanhänder tas bort, om jag kan få vara en medveten konsument som inte bombarderas av lögner och ständigt manipuleras att fortsätta generera vinster för företag som inte behöver mer vinster. Då betalar jag till och med mer. Jag vill fortfarande tro på människan och hoppas att vår enda drivkraft inte enbart är individuell vinning och mer, mer, mer.
Och jag måste genast själv fokusera mer på att "inte skada någon" som konsument. Varken människor eller vår miljö.
För er som är interesserade av djupare udda frågor läs denna bok, den är intressant även på andra sätt (koder och kryptering är ett annat ämne man lär sig om här!). Och, om ni inte redan läst, ja då finns en annan klassiker som är ett måste för den medvetne konsumenten - "No Logo" av Naomi Klein. Read more...
